Höj inte avkastningsskatten! Spararna ska inte behöva leva i ovisshet i över två år!

Olika sparformer belastas med olika skatteuttag. Det är inte lätt att räkna på vilka konsekvenser det får på resultatet. Till exempel talas det ofta om att just det avdragsgilla pensionssparandet är skattegynnat. Och det låter ju tryggt och bra eftersom det trots allt är en stor uppoffring man gör när man pensionssparar. Man avstår från konsumtion idag till förmån för konsumtion under pensionstiden. Det är ett sparande som låses på lång tid.

Men hur skatten tas ut på avkastning har stor betydelse och det är inte självklart att avdragsgillt pensionssparande blir skattegynnat i slutändan. Vi har länge hävdat att det finns speciella risker med att spara i denna sparform. Vad kan inte hända i det privata livet och i omvärlden på 30 – 40 år?

Risker finns
Den individuella risken består i att livssituationen kan ändras och att man då behöver pengarna till helt andra ändamål. Men pengarna är obönhörligen låsta till 55-årsdagen och utbetalningen måste ske i minst 5 år. Den politiska risken består i att spelreglerna kan ändras, t.ex. att avkastningsskatten höjs eller att kommunalskatter och andra inkomstskatter höjs. Den politiska risken visar sig inte vara försumbar med tanke på sommarens olika utspel.

Ett sparande som är så långsiktigt som pensionssparandet behöver stabila förutsättningar. Det är ju inte bara spartiden som kan vara lång. Även utbetalningstiden kan uppgå till flera decennier. I sommar har en utredning fått direktiv av regeringen att se över ”den skattemässiga behandlingen av pensionssystem som kompletterar den allmänna pensionen”. Man använder ordet subvention, vilket säger en hel del om vilken syn man har. Inte förrän 1 december 2006 ska utredningen presentera sitt resultat. Spararna får vänta länge på besked om eventuella förändringar.

Vi behöver spara
Med det nya pensionssystemet får många en pension som är lägre än vad de kunnat förvänta sig i ATP-systemet. Risken har dessutom flyttats över från samhället och framtida skattebetalare till individen. För den som är född 1954 eller senare beräknas pensionen helt enligt de nya reglerna och för den som exempelvis är född 1944 till hälften. Det handlar om många deltidsarbetande kvinnor och egenföretagare som har svårt att genom arbetsinkomster kompensera en lägre pension. Ett eget sparande behövs. Det vore mycket olyckligt om man nu rycker undan benen på alla dem som gnetar ihop ett sparbelopp för att trygga sin ålderdom! 40 procent av de yrkesarbetande (20-64 år) pensionssparade avdragsgillt år 2002, enligt Statistiska Centralbyrån, SCB. De flesta ligger inte över gränsen för statlig skatt. De kan inte räkna med att dra nytta av en marginalskatt som är högre under spartiden och lägre under pensionstiden.

Det nya pensionssystemet har varit en välbehövlig reform, pengarna har inte räckt och vi behöver ett system som är mer stabilt över tiden. För att få en dräglig pensionstid behöver de flesta ha ett eget sparande. Ge dem då rätt incitament! I stället för att försämra det avdragsgilla pensionssparandet borde man underlätta för vanligt folk att spara! Avkastningsskatten är jämfört med vanlig skatt på kapital fördelaktig under vissa förutsättningar, men det behövs inte mycket för att fördelen ska raderas ut. Det visar våra beräkningar.

Olika skatteuttag
Vi har jämfört vanligt fondsparande, kapitalförsäkringssparande och pensionssparande för att se effekterna av olika skatteuttag.

Exempel: En sparare avstår varje år 10 000 kronor. Värde efter 30 år, efter skatt. Totalt sparat belopp 300 000 kr. Olika utveckling på avkastningen.

Förutsättningar: Statslåneränta 5 %, avkastningsskatt 27 % på k-försäkring och 15 % på p-sparande. Fonden beskattas efter spartidens slut med 30% på värdestegringen. Oförändrad marginalskatt över åren. Hänsyn har ej tagits till avgifter.
* +10%(4 år), +8%(3 år), -6%(3 år) resp -6%(3 år). +8%(3 år). +10%(4 år)
** +15%(4 år), +10%(3 år), -6%(3 år) resp -6%(3 år), +10%(3 år), +15%(4 år)

Förhållandet mellan statslåneränta och faktisk avkastning har stor betydelse, men även hur avkastningen fördelar sig över tiden. Skulle faktisk avkastning vara betydligt högre än statslåneräntan över tid ger avkastningsskatten en klar fördel för pensionssparandet. Frågan är då: Hur trolig är en sådan utveckling i en väl fungerande kapitalmarknad? Statslåneräntan avser långa obligationsräntor och de kan antagligen inte understiga avkastningen på aktiemarknaden med mer än 2-3 procentenheter sett på lång sikt. Och skulle det antagandet inte visa sig stämma är osäkerheten ändå stor för den enskilde spararen eftersom utfallet varierar så mycket beroende på när man påbörjar och avslutar sitt sparande.

Resultatet av våra beräkningar visar att det inte är självklart att pensionssparandet gynnas. Speciellt inte om framtida marginalskatt är högre än dagens. Den risken gäller inte bara dem som har inkomster som idag understiger gränsen för statlig skatt. Det kan vara en direkt nackdel att ha sparat avdragsgillt. Fast vad vet vi om inkomstskatterna 20-30 år framåt? Sett bakåt i tiden har kommunalskatten på 30 år höjts med närmare 7 kronor och 50 öre. Hur mycket högre kan den bli?

Till detta kommer olika avgifter på sparandet. Rådet till spararna blir därför att se till både skatter och avgifter och väga risker mot fördelar.

Fördelarna med ett bundet sparande kan vara av annan karaktär än enbart ekonomisk. Det kan vara klokt att ha pengarna låsta så att man inte lockas att ta av dem till annat och det kan vara bra vardagsekonomi att få en inkomstförstärkning varje månad under utbetalningstiden. Den som räknar med lägre skatt som pensionär och den som vill ge de efterlevande ett skydd i form av inkomstförstärkning kan också ha fördel av denna sparform. En faktor som direkt kan sägas vara en subvention är att pensionssparandet inte är förmögenhetsskattepliktigt, men frågan är om det stora flertalet av spararna betalar förmögenhetsskatt överhuvudtaget.

Det verkar snarare som om direktivet till utredningen borde ändras till att se över avkastningsskatten på kapitalförsäkringar. Den verkar direkt missgynnande. Det kanske också vore lämpligt att öppna för privat sparande i premiepensionssystemet, där avkastningsskatt inte alls tas ut!

Ge spararna besked!
Om man vill komma åt tidiga pensioneringar, är en förändring av pensionssparandets regler antagligen inte verkningsfull. Har man råd att spara för detta ändamål gör man det ändå och man kan alltid välja andra sätt att spara på.

Osäkerheten för individen är så pass stor redan idag att en höjning av avkastningsskatten definitivt vore att sätta sista spiken i kistan för det avdragsgilla pensionssparandet! De flesta som pensionssparar avdragsgillt, 1,5 miljoner personer, har inkomster under gränsen för statlig skatt. 560 000 sparare har inkomster över gränsen. En högre avkastningsskatt tillsammans med risk för högre inkomstskatt medför för det stora flertalet att denna sparform inte längre skulle vara något alternativ. Genomsnittligt sparbelopp för samtliga sparare är inte så stort, 6 200 kronor på helåret 2002. Men det är ett prioriterat sparande. I våra undersökningar framkommer att 85 procent av befolkningen i 25-64 års ålder anser att man måste försöka pensionsspara. Inte någon inkomstgrupp kom år 2002 upp i en så stor andel med avdragsgillt pensionssparande. Av dem som tjänade 16 700 kr – 25 000 kronor i månaden sparade i genomsnitt 43,6 procent. Av dem som tjänade mer pensionssparade 54 procent. Det var större andel kvinnor än män som sparade.
(Källa: SCB och Institutet för Privatekonomi)

Sparbehovet finns, viljan finns och vi har en etablerad form för pensionssparande, men dagens utformning av skatteuttaget gör att utfallet beror på när värdetillväxten kommer och hur stor den blir. Risken är stor att utfallet blir direkt negativt om skatten är högre under pensionstiden än under spartiden. Dessa faktorer talar emot förslag om att försämra förutsättningarna.

Rådet till regeringen blir därför att man ska tänka om och nu ge spararna besked om att avkastningsskatten på pensionssparande inte ska höjas. Då behöver de inte leva i ovisshet!