Till textinnehållet på sidan. Tryck Alt+S
Mats Lagerqvist

Vi kräver lika flytträtt för alla pensionsavtal

I dag väntas riksdagen fatta beslut om att häva det tillfälliga förbudet mot flytträtt. Trots att det från och med 1 maj ska bli möjligt för spararna att flytta sitt sparkapital kommer många stora pensionsbolag inte att erbjuda sina kunder den möjligheten.

Den nya lagstiftningen är inte retroaktivt tvingande och lejonparten av svenska sparares pensionspengar kommer att vara inlåst för lång tid framöver. En av EU:s mest grundläggande teser, den om fri rörlighet för kapital, gäller alltså inte för vårt sparande.

Vi representerar två väldigt olika bolag som konkurrerar på de flesta områden, även inom pensionsområdet. En sak har vi dock gemensamt; en kund som vill flytta från oss av något skäl ska alltid kunna göra det.

Många andra pensionsbolag vill däremot inte konkurrera om sina gamla kunder. Även med den nya lagstiftningen står det nämligen bolagen fritt att i gamla avtal ha ett flyttförbud. Kunderna kan då inte visa sitt missnöje genom att rösta med fötterna och flytta. Det är betydligt mer lönsamt att låsa fast konsumenten i gamla avtal, än att tvingas slåss med aktörer som erbjuder spararna bättre villkor, lägre avgifter och moderna lösningar.

Att regeringen samtidigt föreslår att den nya lagstiftningen ska medföra att alla nya försäkringar, tecknade efter den första juli 2007, måste ha flytträtt är bra. Men då helt olika regler kan gälla för sparare med likadana försäkringar i samma bolag, skapar förslaget orimliga orättvisor.

Flyttförbudet för gamla avtal borde kunna ogiltigförklaras med hänsyn till att det rör sig om ett konsumentavtal med oerhört stora rättsverkningar för den enskilda individen under flera decennier – en närmast oöverskådlig tid. Man kan ifrågasätta om dessa villkor är skäliga mot konsumenten.

Det finns inget vid sidan av vårt boende som vi svenskar lägger så mycket pengar på varje månad som vår pension. Marknaden uppgår till 1 700 miljarder kronor. Bolånemarknaden uppgår till 1 500 miljarder kronor. Men bolånekunder kan flytta sina lån om villkoren försämras eller om de är missnöjda.

Pensionssparare är däremot ofta bundna livet ut till det bolag de en gång valt. Oavsett om missnöjet gäller service, avgifter eller avkastning kan avtalet inte sägas upp. Inte heller vid ändrade levnadsförhållanden eller om omvärlden förändras så att det ingångna avtalet inte längre passar, är det möjligt att flytta sitt kapital. Den som är 30 år i dag kan komma att vara fast som kund hos ett pensionsbolag i 40-50 år, samtidigt som bolaget kan bli uppköpt, förändra sina investeringsregler eller få allvarliga problem med ekonomin. Bolaget har också full rätt att höja sina avgifter utan att kunden kan lämna bolaget.

Det kan jämföras med om man som bolånekund tvingas ha kvar sitt lån i flera decennier utan möjlighet att amortera. Samtidigt som banken har full frihet att höja räntorna.

Rimligtvis borde pensionsmarknaden omfattas av samma konkurrens som alla andra marknader, och samma regler bör givetvis gälla för alla konsumenter. Det är därför angeläget att regeringen visar att engagemanget för småspararna inte bara är tomma ord, och ger spararna den makt de har på andra marknader.

Mats Lagerqvist, Swedbank Roburs VD
Nicklas Storåkers, Avanza Banks VD

DI Debatt [2008-04-09]

Dela