Vi använder kakor (cookies) för att ge dig en bättre upplevelse på webben. Genom att besöka vår webbplats accepterar du vårt användande av kakor.

Till textinnehållet på sidan. Tryck Alt+S

Hej! Vi hjälper dig gärna!

Välkommen att skriva din fråga nedan för att snabbt få svar på vanliga frågor.

Ställ din fråga här

Vi svarar på dina frågor

Öppet alla dagar dygnet runt

Kontakta oss på Facebook

Kundcenter Privat

0771-22 11 22

Kundcenter Företag

0771-33 44 33

Spärrservice

08-411 10 11

Old Swedbank logo

Från sparbanker till Swedbank

Sveriges första sparbank grundades i Göteborg år 1820. Idag är vi en internationell koncern som erbjuder bankservice till både privatpersoner och företag.

1700-talets sista decennier innebar genomgripande förändringar i Europa, med nya idéer på många olika områden. Också en ny syn på människan och hennes förmåga att själv forma sitt liv började göra sig gällande. Välstånd i betydelsen bättre sociala och ekonomiska villkor för folkets stora flertal blev argument i den politiska debatten i Sverige. Som en del i diskussionen om fattigdomens problem förespråkade flera framstående politiker och ekonomer att medborgarna skulle ges möjlighet att spara, bl. a till sin egen ålderdom. Därigenom skulle statens kostnader för fattigvård kunna minskas.

Det är framförallt i början av 1800-talet som sparbanksbildandet tar fart, först i Europa och sedan i andra delar av världen. I Sverige fick statssekreteraren C D Skogman i uppdrag att lämna en redogörelse för de engelska och skotska sparbankerna. Hans arbete resulterade i skriften ”Underrättelser om så kallade BesparingsBanker". 

 

BankbokSparbankerna och 1800-talet

Den första sparbanken i Sverige bildades i Göteborg 1820. Initiativtagare var en inflyttad tysk köpman, Eduard Ludendorff. Banken bildades utan inblandning och styrning från stat och myndigheter. Vid mitten av 1870-talet fanns det 325 sparbanker, varav 90 i städerna. Samtidigt hade 37 affärsbanker etablerats. Sparbankerna arbetade under flera decennier fritt utan någon reglerande lagstiftning. Den första sparbankslagen kom först 1892. Den viktigaste uppgiften för sparbankerna var att ta emot inlåning och främja sparandet. Andra utmärkande drag var den lokala förankringen och frånvaron av enskilt vinstintresse. Men även utlåningen till det lokala näringslivet och samhället blev från början viktig i många sparbanker.
I slutet av 1800-talet skedde stora omvälvningar på landsbygden. Jordbruket expanderade samtidigt som många människor flyttade till städerna. Penninghushållningen slog igenom. Sparbankerna och affärsbankerna hade svårt att tillgodose framförallt de mindre jordbrukens behov av pengar. 

 Utvecklingen 1900-1950

Ett beslut i den svenska Riksdagen år 1915 lade grunden för det kooperativa banksystemet och skapade nya möjligheter för jordbrukens utveckling, framför allt genom ett kreditsystem anpassat till det mindre jordbrukets behov. Det nya banksystemet, grundades på den kooperativa principen ”en medlem – en röst”.

År 1915 bildades Sveriges första jordbrukskassa i Västerhaninge i södra Stockholm. Jordbrukskassan var en medlemsägd ekonomisk förening, där varje medlems ansvar stod i relation till jordbrukets areal. Jordbrukskassornas främsta uppgift var att ge driftskrediter till de mindre lantbruken, men även att uppmuntra sparande. Jordbrukskassorna hade således en likartad uppgift som sparbankerna.
Antalet kassor ökade snabbt och var 789 i mitten av 1930-talet. Dessa kassor var organiserade under regionala enheter, vilka hade myndigheternas tillstånd att bedriva bankverksamhet.

 

Historical photo of a commercial tellerSparbankerna konkurrerade inte på samma villkor som affärsbankerna under första delen av 1900-talet. Sparbankernas huvudsakliga uppgift var, enligt lagen, att samla upp sparmedel från privatpersoner. Lagen satte också en övre gräns för spararens inlåning. Affärsbankernas roll blev att sköta kontakterna med näringslivet och sörja för deras behov av bankservice.

I och med bildandet av Sparbanksföreningen år 1900, började sparbankerna att samarbeta och komma överens om ett gemensamt uppträdande utåt. En viktig del i samarbetet utgjordes av sparpropagandan, som har sitt ursprung i det internationella sparbanksmötet i Milano, 1924.
Det viktigaste var att få så många som möjligt att börja spara regelbundet – att göra sparandet till en god vana. Men det räckte inte med propaganda eller marknadsföring. Det behövdes också produkter, dvs. olika slag av så kallade organiserade sparformer. Skolsparandet var en sådan – hemsparbösserörelsen en annan. Sin största betydelse fick det organiserade sparandet i sparklubbsverksamheten, som med tiden fick en stor omfattning men som upphörde i samband med att lönerna började betalas via bank.
Tidskriften Lyckoslanten utkom med sitt första nummer 1926. Sedan dess har den delats ut till skolbarn mellan 10 och 12 år i hela Sverige.

En annan viktig del av samarbetet var bildandet av Sparbankernas Bank, vilket ökade konkurrensen med affärsbankerna genom att bl a ställa bankgarantier, göra utlandsaffärer och ta emot inlåning i större poster.

Kontrolltider och expansion

Efter andra världskriget startade en period som utmärks av en omfattande statlig kontroll av bankverksamheten. Samtidigt började sparbankernas modernisering som kulminerade under 1960- och 1970-talen. Ett flertal dotterbolag bildades: Sparbankernas Datacentraler 1962, Sparbankernas Revisionsbyrå 1966 och Svenska sparbankernas Fastighetsbyrå 1966, för att nämna de viktigaste.

År 1956 antogs en ny lag om jordbrukskasserörelsen. Medlemmarnas personliga ansvar för kassans affärsrörelse försvann, medlemskapet vidgades, kreditgivningens bindning till fastighetsinnehav lättades. Samtidigt förändrades riksorganisationen och en centralbank Föreningsbankernas Bank, med bolagsform liknande Sparbankernas Bank, bildades.

1970-talet präglades av 1968 års lagstiftning, som gav jordbrukskassorna och sparbankerna samma rätt som affärsbankerna att bedriva bankverksamhet. De formella gränserna mellan kreditinstituten försvann i stor utsträckning.

Accounting bookJordbrukskassan bytte 1974 namn till Föreningsbanken. Både medlemstalet och bankverksamheten expanderade under 1970-talet.

Under perioden sker bankernas automatisering och nya produkter avsedda för den breda allmänheten och småföretagen skapas. Konkurrensen på företagssektorn intensifieras.

Föreningsbankerna liksom sparbankerna utnyttjade de möjligheter som 1968 års lagstiftning erbjöd och gjorde intrång på affärsbankernas traditionella marknad. Detta var särskilt viktigt med tanke på att jordbrukssektorns kreditefterfrågan relativt minskade.

Både sparbankerna och föreningsbankerna var mycket aktiva i relation till de företag som växte under 1980-talet huvudsakligen inom fastighets-, förvaltnings- och finanssektorn och etablerade sig således som företagsbanker. Medan affärsbankernas andel av utlåningen till den traditionella industrin sjönk, steg sparbankernas och föreningsbankernas andelar från sex till tjugo procent respektive drygt två till över åtta procent under 1980-talet.

När avregleringen av kreditinstitutens verksamhet trädde i kraft under andra hälften av 1980-talet intensifierades ovannämnda process.
Genom att expandera till priset av svagare säkerheter, större riskexponering och mera komplicerade organisationer skapades grunden för 1990-talets finansiella kris.

Under 1900-talets två sista decennier genomgick sparbankerna en ny förvandling. Enighet och samarbete sattes på prov. Tanken på bolagisering av sparbankerna väcktes och det blev möjligt för dem att ombildas till bankaktiebolag.

En parallell process präglade även föreningsbankernas utveckling 

Kris och återuppbyggnad, 1990-talet

1990 blev ett dramatiskt år för hela bankmarknaden. Avmattning och inflation medförde försvagad konkurrenskraft och ökad arbetslöshet. Kreditförlusterna för både Föreningsbanker och Sparbanker medförde en diskussion bl a om lönsamhet, refinansiering och företagsform.

Kreditförlusterna växte. De svenska bankerna tvingades att skapa särskilda företag för hanteringen av nödlidande kreditengagemang. Liksom Sparbanken byggde upp Tornet beslutade Föreningsbanken att dessa arbetsuppgifter skulle hanteras av Mandamus.

Det bedömdes också sannolikt att banksystemet, med Handelsbanken som undantag, skulle behöva ansöka om någon form av statligt stöd. Genom diverse lån och garantier från staten kunde dock de flesta bankerna gå igenom krisen utan betydande statlig inblandning.

 Föreningsbanken och Sparbanken övergav sina traditionella ägarformer. Sparbanken Sverige AB och Föreningsbanken AB skapades 1992.

Krisen och konverteringen till aktiebolag krävde rationaliseringar och sänkta kostnader. Antalet anställda minskade och utlåningen kontrollerades noggrant. Redan år 1994 uppvisade de svenska bankerna en betydande resultatförbättring främst genom minskade kreditförluster.
Omvandlingen till aktiebolag utgjorde grunden för överlevnaden.

Ägarna i Sparbanken Sverige bestod av elva sparbanksstiftelser, 90 fristående sparbanker och ett antal svenska och internationella investerare. År 1994 bestod Sparbanken Sverige av 130 lokala enheter. 

Swedbank AB

Vid fusionen 1997 mellan Sparbanken Sverige och Föreningsbanken skapade den breda kundbasen på nära 5 miljoner människor och det omfattande kontorsnätet grunden för en stark och effektiv bank. Bankens namn blev FöreningsSparbanken.
Banken expanderade i de baltiska länderna genom förvärv av aktier i Hansabank. 2004 blev Hansabank en del av FöreningsSparbanken.
FöreningsSparbanken och tidigare Sparbanken Sverige hade som internationellt namn Swedbank. 2006 bytte FöreningSparbanken AB namn till Swedbank AB. Swedbank har sin historiska förankring i sparbanksrörelsen och den verkar i flera avseenden enligt grundläggande sparbanksideologi ; den är en bank för alla och den är lokalt förankrad. Sparbanksstiftelserna har genom sitt ägande varit en bidragande faktor till detta. Deras huvudsakliga uppgift är att bedriva sparfrämjande verksamhet och föra sparbanksidén vidare.
Samarbetet mellan Swedbank och Sparbankerna är en viktig del av den svenska verksamheten och har sin grund i en gemensam historia och värderingsgrund.
Genom etableringar i Norge, Danmark och Finland erbjuder Swedbank omfattande banktjänster i Norden.
Dessutom har Swedbank kontor i Shanghai, New York och Luxemburg.
Swedbank har varit etablerat i Moskva, S:t Petersburg, Kaliningrad och Kiev, men under 2013 avvecklades verksamheten i Ryssland och dotterbolaget i Ukraina såldes. 

Stäng Skriv ut